Berättelsen om Vaniah

Vaniah var en biblisk figur nämnd i Första Krönikeboken. Han var son till Ussiel, en levit, och bror till Misjael och Elzafan. Han var en ättling till Kehat, Levi son. Vaniah är mest känd för sin roll i reningen av Tabernaklet. Han var en av de fyra leviterna som valdes att bära förbundsarken från Jordanfloden till Jerusalem. Han var också en av de fyra leviterna som valdes att bära förbundsarken in i det allra heligaste. Vaniah är även känd för sin roll i invigningen av Tabernaklet. Han var en av de fyra leviterna som valdes att offra och välsigna folket. Han var också en av de fyra leviterna som valdes att leda folket i sång och pris av Gud. Vaniah är ihågkommen för sin roll i reningen av Tabernaklet och för sin hängivenhet till Guds tjänst. Han är ett exempel på trofasthet och lydnad till Guds bud. Han påminner om vikten av att tjäna Gud med hela vårt hjärta, själ och styrka.
Namnbetydelse
"Gud är nådig" eller "Guds gåva"
Namnursprung
Hebreiska
Första omnämnande
Ezra 10:36
Förekomster i Bibeln
1 omnämnanden
På hebreiska
וניה