Berättelsen om Tabor

Tabor är en biblisk figur mest känd för sin roll i Jesu förvandling. Han var berget på vilket Jesus förvandlades och talade med Mose och Elia. Tabor var son till Abraham och Sara, och bror till Isak. Han föddes i Kanaan och var den första av Israels tre patriarker. Han är också känd för sitt förbund med Gud, där han lovade att lyda Guds bud och att vara trogen mot Honom. Tabor är mest känd för sin roll i Jesu förvandling. Enligt Bibeln tog Jesus med sig tre av sina lärjungar, Petrus, Jakob och Johannes, till berget Tabor. Där förvandlades Jesus inför dem, och han talade med Mose och Elia. Detta evenemang ses som ett tecken på Jesu gudom och firas inom den kristna tron. Tabor är också känd för sin roll i Exodus. Han var berget där Mose mottog De tio budorden från Gud. Detta evenemang ses som en avgörande stund i den judiska folkets historia och firas inom den judiska tron. Tabor är en viktig figur inom såväl den kristna som judiska tron. Han är mest känd för sin roll i Jesu förvandling och för att ha fått De tio budorden. Han kommer ihåg för sin trofasthet till Gud och lydnad gentemot Hans budord.
Namnbetydelse
Betydelsen av namnet "Tabor" på svenska är: bergtopp.
Namnursprung
Hebreiska
Role
Höjd.
Första omnämnande
Joshua 19:12
Förekomster i Bibeln
12 omnämnanden
På hebreiska
תבור