Berättelsen om Jonas

Jonas är en biblisk figur, mest känd för sin profetiska tjänst. Han var en Guds profet som levde på 700-talet f.Kr. i det norra riket Israel. Han var son till Amittai, en profet från staden Gath-hepher, och hade två bröder, Mahalah och Abijah. Jonas kallades av Gud att predika omvändelse för folket i Nineve, en stor och ond stad i Assyrien. Han vägrade först att gå, men lydde slutligen Guds befallning. Han varnade folket i Nineve att om de inte omvände sig skulle Gud förstöra staden. Folket i Nineve omvände sig och Gud skonade staden. Jonas är mest känd för sin mirakulösa räddning från buken på en stor fisk. Efter sitt uppdrag till Nineve blev Jonas arg på Gud och försökte fly från honom. Gud skickade en stor storm och en stor fisk för att svälja Jonas. Efter tre dagar och nätter i fiskens buk bad Jonas till Gud och blev räddad. Jonas är ihågkommen för sin lydnad mot Gud och sin vilja att predika omvändelse för folket i Nineve. Han är också ihågkommen för sin mirakulösa räddning från buken på den stora fisken.
Namnbetydelse
fredsälskare
Namnursprung
Hebreiska
Role
profet
Första omnämnande
Matthew 12:39
Förekomster i Bibeln
10 omnämnanden
På hebreiska
ג'ונאס