Vem var Jakob?

Jacob är en biblisk figur som är mest känd som fadern till de tolv stammarna i Israel. Enligt Första Moseboken var Jacob son till Isak och barnbarn till Abraham, och föddes med sin tvillingbroder Esau. Trots att han var den yngre tvillingen lyckades Jacob lura Esau på hans förstfödslorätt och välsignelse, vilket satte scenen för en livslång rivalitet mellan de två bröderna. Efter att ha blivit tvungen att fly från sitt hem på grund av sitt bedrägeri hade Jacob en serie möten med Gud som förändrade hans liv. Han döptes om till "Israel" efter att ha brottats med en ängel, och han fick sedan tolv söner, som blev huvudena för de tolv stammarna i Israel. Jacob är ihågkommen för sin listighet och beslutsamhet, liksom för sin relation med Gud. Trots hans brister och bedrägerier anses Jacob vara en rättfärdig man som levde ett liv i lydnad mot Gud, och hans arv fortsätter att forma den religiösa och kulturella arvet för många människor runt om i världen. Den exakta födelse- och dödsdatumet för Jacob specificeras inte i Bibeln, men han tros ha levt någon gång mellan 2000 och 1600 f.Kr. Han sägs ha dött vid 147 års ålder. Jacobs historia fortsätter att vara en viktig del av det religiösa och kulturella arvet för många människor runt om i världen, och den fortsätter att forma sättet som människor förstår naturen av tro, familj och lydnad mot Gud.