Berättelsen om Karmelit.

Carmelite är en biblisk figur mest känd för sin roll i Gamla Testamentet. Han var son till Jetro, en präst från Midian, och broder till Mose. Han var en herde och en profet, och han tillskrivs att ha grundat Karmelitorden, en religiös orden inom den katolska kyrkan. Carmelite föddes i Midians öken och uppfostrades av sin far Jetro. Han var en herde och en profet, och han var känd för sin visdom och fromhet. Han var en nära vän till Mose och var närvarande vid den brinnande busken då Gud talade till Mose. Han följde också med Mose till berget Sinai, där han mottog de Tio Budorden. Carmelite är mest känd för att ha grundat Karmelitorden, en religiös orden inom den katolska kyrkan. Orden grundades på 1100-talet och ägnades åt ett liv av bön och kontemplation. Orden byggde på profeten Elias läror, som levde på Karmelberget på 800-talet f.Kr. Orden inspirerades också av Carmelites liv och ägnades åt att leva ett liv i fattigdom och enkelhet. Carmelite är ihågkommen för sin visdom och fromhet samt för sin roll i att grundandet av Karmelitorden. Han är en betydande figur i Gamla Testamentet, och hans arv lever vidare i Karmelitordens läror.
Namnbetydelse
Karmelit
Namnursprung
Hebreiska
Role
Karmelit.
Första omnämnande
1 Samuel 27:3
Förekomster i Bibeln
7 omnämnanden
På hebreiska
כרמלית